I dag har mina tankar gått till mina barnbarn som återigen gjort en insats för glädje och njutning. När dom sjunger och spelar i kyrkan är det som en hel miljonvinst men tyvärr så var jag tvungen att arbeta i dag. Jag har mitt andningshål på mitt arbete och det kan ju låta konstigt men så är det iallafall. Jag träffar mina arbetskamrater och ser andra ansikten som inte talar så mkt men det är ändå ett sätt att hålla mig flytande. Jag sörjer för att jag missade mina sångförmågor men hoppas på ett nytt tillfälle en annan gång.
Jag skall denna vecka träffa min mentor i anhöriggruppen plus boka ett möte med kuratorn på VC så får jag hoppas att jag kommer ur min depression för annars gör jag inget gott för någon och min man behöver mig även själsligt./MG